På midsommarafton bokade vi äntligen resan till Thailand! Det är jag, Ola och grabbarna som ska åka. Tjejerna har sin skola och stannar hemma och tar hand om alla djuren!
Den 19 oktober lyfter planet mot Bangkok, men vi åker upp på lördagen och övernattar på hotell för att vara säkra på att vara på Arlanda i tid, det vågar ingen lita på SJ i dessa tider!!
Sen ska ju allt fram till dess gå våran väg först....
Har fått tid för datortomografi av lungor och buk på måndag i nästa vecka, är allt bra där så kommer vi iväg, annars får vi tänka om...
Men positivt tänkande är viktigt och det försöker jag ägna mig åt när jag nu går hemma på dagarna, långa promenader med hundarna och lite fikastunder med nära vänner och familj emellanåt lyser ju också upp tillvaron!
tisdag 7 oktober 2014
En annorlunda resa i livet
Sitter och försöker sortera mina tankar inför vad som nu händer i livet! När jag var liten skrev jag mycket dagbok, ofta önskar jag att jag hade fortsatt med det upp i åren, ibland kan det vara bra att gå tillbaka och titta hur man hade det, vad man tänkte och hur man reagerade på olika situationer!
Men bättre sent än aldrig, jag är nu alldeles i början av något som jag inte har en aning om hur det kommer att bli och som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle behöva handskas med...
Jag har ett alldeles fantastiskt jobb inom hemtjänsten som jag älskar, att få vara en av de som gör skillnaden för någon mellan att bo kvar hemma eller tvingas flytta in på äldreboende!
Men säg den lycka som består...
För ca ett och ett halvt år sen kom den stora omorganisationen som välte omkull allt vad trygghet heter för ffa oss i personalen men som också i viss mån drabbar våra gamla, även om vi personal verkligen gör allt för att de ska ha det lika bra som innan!
Jag gick in i rollen som arbetsplatsombud med hull och hår, jag är ju sån att jag verkligen lägger ner all krut och energi på nåt som jag brinner för! Och är det nåt som triggar mig upp i taket så är det maktmissbruk och orättvisa från ledningen!!
Och vi har verkligen fajtat, tjatat, jag har varit på flera möten med ledning och fack, slagits för våran rätt till en vettig arbetsmiljö med vettigt tänk i planeringen av vårat arbete men har mötts av kalla handen i det mesta. Så till slut tappade även jag gnista och arbetslust och rasade ihop...
Så här sitter jag nu, sjukskriven för utbrändhet sen början av september! Medicinering, samtalsterapi, fler läkarbesök, och en oerhörd trötthet och sorg över hela situationen, tack för det Kommunen!!
Och som grädde på moset åker jag nu in i nästa vända, återbesök på gyn efter förra årets operation där livmodern togs bort, vid undersökningen i fredags hittades något i min enda kvarvarande äggstock som inte borde vara där...
Så nu är det inplanerat operation igen för att ta bort det som är där, innan det blir det röntgen för att se om det ev kan ha spridit sig till lungor eller buk.
Inget blir som man tänkt sig, det är då ett som är säkert...
Men bättre sent än aldrig, jag är nu alldeles i början av något som jag inte har en aning om hur det kommer att bli och som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle behöva handskas med...
Jag har ett alldeles fantastiskt jobb inom hemtjänsten som jag älskar, att få vara en av de som gör skillnaden för någon mellan att bo kvar hemma eller tvingas flytta in på äldreboende!
Men säg den lycka som består...
För ca ett och ett halvt år sen kom den stora omorganisationen som välte omkull allt vad trygghet heter för ffa oss i personalen men som också i viss mån drabbar våra gamla, även om vi personal verkligen gör allt för att de ska ha det lika bra som innan!
Jag gick in i rollen som arbetsplatsombud med hull och hår, jag är ju sån att jag verkligen lägger ner all krut och energi på nåt som jag brinner för! Och är det nåt som triggar mig upp i taket så är det maktmissbruk och orättvisa från ledningen!!
Och vi har verkligen fajtat, tjatat, jag har varit på flera möten med ledning och fack, slagits för våran rätt till en vettig arbetsmiljö med vettigt tänk i planeringen av vårat arbete men har mötts av kalla handen i det mesta. Så till slut tappade även jag gnista och arbetslust och rasade ihop...
Så här sitter jag nu, sjukskriven för utbrändhet sen början av september! Medicinering, samtalsterapi, fler läkarbesök, och en oerhörd trötthet och sorg över hela situationen, tack för det Kommunen!!
Och som grädde på moset åker jag nu in i nästa vända, återbesök på gyn efter förra årets operation där livmodern togs bort, vid undersökningen i fredags hittades något i min enda kvarvarande äggstock som inte borde vara där...
Så nu är det inplanerat operation igen för att ta bort det som är där, innan det blir det röntgen för att se om det ev kan ha spridit sig till lungor eller buk.
Inget blir som man tänkt sig, det är då ett som är säkert...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)