måndag 27 april 2009

Bella

Vi var på Jutagården igår och tävlade, Lisa och Bella hoppade 85 cm klassen. Jag var så nervös innan så jag tror jag hade en puls på 200!!
Det har ju inte gått så bra på tävlingar på ett tag så det fanns anledning att vara nervös....
Men Bella gick som en kanon! Felfritt och bästa tiden ett bra tag in i klassen! Dock dök två snabbare ekipage upp, ettan slog Lisa med åtta hundradelar! Så det var på håret!
Men Lisa, jag och pappa var jättenöjda ändå med tredjeplaceringen!

Ja pappa var där och det var jättekul att han ville komma, han behöver ha lite kul nu...

Lisa startade även i lagklassen men då hade Bella fått nog och de stannade ut sig, ger mig skam på att hon hade hört att vi hade sagt att de bara skulle hoppa en klass, hon är inte dum den ponnyn!

Imorgon ska jag till Jenny en sväng på fm, vi ska diskutera huruvida hon kan hjälpa oss att sälja Bella, inte kul men nödvändigt....

Costanza är halt och ska få vila några dagar, hoppas det inte är allvarligt för jag har absolut inte råd att ta ut veterinären!! Nu får vi lägga mer krut på Robin så länge.

Lisa åkte till skolan idag, kommer inte hem förrän nästa tisdag, på onsdagen är det mammas begravning....
Känns helt sjukt att skriva det för på nåt vis så tänker jag hela tiden att hon kommer tillbaka snart, hon har ju varit borta i två veckor nu och ingenting kommer nånsin att bli sig likt igen, åh vad jag saknar min mamma!!
Vill verkligen ha henne här nu, finns så mkt som jag skulle behöva prata med henne om, svåra beslut att ta utan henne....

fredag 24 april 2009

Bättre ibland

Jag har kommit över den värsta chocken och det finns stunder när jag ser ganska ljust på tillvaron igen trots allt...
Och det är ju precis som mamma skulle velat ha det!

Igår var prästen hemma hos pappa och vi gick igenom begravningsceremonien, kändes väldigt bra faktiskt att prata med henne, hon tog sig verkligen tid att lyssna och hon frågade om det som hänt och vi fick ventilera det igen. Hon frågade dessutom hur mamma var som person och det kändes jättebra att få prata om henne, det är ju det jag vill hela tiden!

Vi har en enormt bra sammanhållning vi syskon och pappa och har alltid haft, det märks ffa nu när det händer nåt sånt här, alla sluter upp och tar hand om varann, pappa är också väldigt glad över att det är så!

Jag har kommit till den punkten att jag har förstått och accepterat att mamma fick en blödning i hjärnan, den slog ut allt och hon var borta så gott som omgående.
Det jag inte kan ta till mig är att hon inte längre kommer stå där i köket och baka eller laga mat när jag kommer dit, hon kommer inte skicka sms titt som tätt och fråga hur det är, hon kommer inte göra några små söta inlägg på min facebook och kommentera vad jag gör.
Jag kan bara inte acceptera att det är så!!

Men, jag måste gå vidare och på nåt vis går jag stärkt genom detta, jag har fått en förståelse för hur det kan vara för de som har sorg, hade aldrig kunnat ana att det skulle vara så här jobbigt!

Till vardagen då, i onsdags var vi på Grevagården på träningshoppning, Lisa och Bella hoppade bana på 70cm, det gick kanon!
Full fart och felfritt! Bella har ju haft en period då hon inte velat hoppa så det här var verkligen jättekul! Därför åker vi till Jutagården på söndag och hoppar en klass, hoppas det går bra det med så att Lisa kan göra ett bra avslut med Bella. Hon ska ju säljas så småningom.

Nu ska jag och Lisa ner och fixa stallet, blir kanske lite fika med där också!

söndag 19 april 2009

Orka leva...

Hur kan man gå vidare efter nåt sånt här? Men jag vet ju att man gör det, vi är ju inte de första som drabbats...

I fredags var vi på begravningsbyrån och gjorde allt klart för begravningen, det var jobbigt. Efter det var vi syskon med pappa på stan och fikade, känns underbart att vi har varann nu och det har pappa sagt flera ggr också.
Pappa ja, att han orkar! Han har förlorat sin livskamrat efter mer än 50 år tillsammans, de hade planerat så mkt de skulle göra nu när mamma gått i pension. Åka till Tyskland och handla, åka ner till Thailand och njuta av sin nybyggda bungalow, renovera huset och mycket annat.
Men han kämpar på min underbara pappa och finns där för oss allihop, han har tom lite planer framöver! Jag kommer som tidigare att alltid stå vid hans sida, finns inget jag inte gör för honom!

Imorgon kommer veterinären till hans hästar så då åker jag dit också, sen ska han till banken och gå igenom alla papper och dylikt. Han har bestämt sig för att lära sig datorn så att han kan betala räkningarna och annat och det kommer naturligtvis att gå jättebra för han är fantastisk min pappa!
Mamma var väldigt mycket för sina katter men de är nio st och pappa tycker det blir för många nu när han är själv, så vi ska försöka hitta nya hem till några av dem. Det är härliga och mysiga katter som går både inne och ute så jag hoppas att vi kan hitta bra hem till dem.

Nu ska jag göra ett försök att sova, är lite till och från med det just nu...

torsdag 16 april 2009

Mamma

Smärtan är oerhörd, trodde inte att något kunde göra så ont...
All motivation och lust att göra nåt är borta, känner inte längre för att göra i ordning i nya huset. Mamma skulle hjälpa mig med gardiner, vi har helt andra fönster här och inget som direkt passar. Nu får det vara som det är.

Det dyker hela tiden upp tankar om olika saker som jag och mamma brukade prata om och som vi inte filosoferat färdigt om, nu blir det en massa lösa tankar i huvudet bara som aldrig får nån ro.

Ena sidan av mig vill bara ge upp, jag vill somna och aldrig mer gå ur sängen. Men å andra sidan så vet jag att mamma skulle inte vilja att det blev så, hade hon stått intill mig nu så hade hon sagt att jag måste orka kämpa på för familjens skull, sörj en stund för det behöver du, men res dig sen och ta tag i livet igen.

Men hur ska det gå till? Hon är ju inte här!!

Idag måste jag handla, tomt i skåpen här...
Ska åka till Netto som öppnade i Falköping igår, mamma såg fram emot att de skulle öppna i Skövde, nu får jag titta på det billiga åt henne.

fredag 3 april 2009

Joel och Tova

Joel har ju under flera år haft stora problem med sitt eksem, tidvis har det varit stora sår som varit infekterade och vi har ett helt apotek här hemma med olika sorters cortisonsalvor!

Vi har hela tiden trott att hans dåliga miljö har spelat in, jag menar, hur bra kan det vara för någon att bo i ett mögelhus!!

Nu har vi flyttat, det har varit väldigt rörigt och stressigt en tid pga det och vi har tyvärr missat att hålla efter hans smörjschema. Men nu kan vi konstatera att vi behöver inte smörja för eksemet går tillbaka iaf!
Vi har under de senaste två åren inte kunnat hoppa över salvorna mer än någon dag för då har det bara blossat upp igen. Nu är det mer än två veckor sen vi var i närheten av honom med cortison... Helt otroligt!! Ska ringa hud och berätta, de vill gärna veta hur det går då Joel inte har varit ett "vanligt" eksembarn, utan har haft ganska udda symptom.

Sen har vi kommit på en annan sak som vi faktiskt inte alls har kopplat samman med den dåliga miljön förut, Tova våran yngsta hund, har alltid haft stora problem med rinnande och illaluktande ögon, idag är det nästan borta...

Livet är fantastiskt ibland!!