Bättre ibland

Jag har kommit över den värsta chocken och det finns stunder när jag ser ganska ljust på tillvaron igen trots allt...
Och det är ju precis som mamma skulle velat ha det!

Igår var prästen hemma hos pappa och vi gick igenom begravningsceremonien, kändes väldigt bra faktiskt att prata med henne, hon tog sig verkligen tid att lyssna och hon frågade om det som hänt och vi fick ventilera det igen. Hon frågade dessutom hur mamma var som person och det kändes jättebra att få prata om henne, det är ju det jag vill hela tiden!

Vi har en enormt bra sammanhållning vi syskon och pappa och har alltid haft, det märks ffa nu när det händer nåt sånt här, alla sluter upp och tar hand om varann, pappa är också väldigt glad över att det är så!

Jag har kommit till den punkten att jag har förstått och accepterat att mamma fick en blödning i hjärnan, den slog ut allt och hon var borta så gott som omgående.
Det jag inte kan ta till mig är att hon inte längre kommer stå där i köket och baka eller laga mat när jag kommer dit, hon kommer inte skicka sms titt som tätt och fråga hur det är, hon kommer inte göra några små söta inlägg på min facebook och kommentera vad jag gör.
Jag kan bara inte acceptera att det är så!!

Men, jag måste gå vidare och på nåt vis går jag stärkt genom detta, jag har fått en förståelse för hur det kan vara för de som har sorg, hade aldrig kunnat ana att det skulle vara så här jobbigt!

Till vardagen då, i onsdags var vi på Grevagården på träningshoppning, Lisa och Bella hoppade bana på 70cm, det gick kanon!
Full fart och felfritt! Bella har ju haft en period då hon inte velat hoppa så det här var verkligen jättekul! Därför åker vi till Jutagården på söndag och hoppar en klass, hoppas det går bra det med så att Lisa kan göra ett bra avslut med Bella. Hon ska ju säljas så småningom.

Nu ska jag och Lisa ner och fixa stallet, blir kanske lite fika med där också!