Vikarie

Jag är ju timanställd inom äldrevården, det innebär att jag är vikarie med rätt att säga nej om jag inte kan/vill jobba! Och det är ju bra, men det innebär också att jag har i princip inga rättigheter eller förmåner... En vikarie är alltid bra att ha, särskilt en som jag som bor så nära jobbet och som oftast kan komma med mycket kort varsel, och det gör jag gärna eftersom jag tycker mitt jobb är så himla kul!
Men vad jag inte gillar, är att när det kommer till nåt annat typ utbildning, möten, julfester eller liknande, ja då räknas inte vi vikarier! Ingen idé att slösa pengar på oss, vi är ju "bara" extrapersonal!

Ett typexempel: I somras jobbade jag så gott som heltid bägge perioderna, varje måndag har vi planering då vi går igenom de olika vårdtagarna och tar upp om det är något som behöver diskuteras, då är även en eller flera sköterskor med.
Och det är ju jättebra, vi som är ute hos de gamla så ofta kan ju då informera sköterskorna om det är något på gång eller om någon är på väg att bli sämre, vi diskuterar då vad som kan göras.
Vid ett tillfälle, i slutet av min andra period, kom en manlig sköterska och skulle vara med, han kom ganska sent och motiverade sig med att han trodde inte att det skulle vara någon planering. Varför skulle det inte det undrade jag då? Ja det är ju i stort sett bara vikarier här fick jag till svar....
Och!!! Vad är det som säger att jag som vikarie inte kan informera honom om om vad som händer ute i hemmen?? Om jag är så dåligt insatt efter en hel sommars heltidsjobb, ja då har jag ju inte där att göra!
Vem ger någon rätt att idiotförklara oss vikarier??!! Vi kanske skulle lägga ner verksamheten och inte jobba, vad gör de då? Då får ingen av de ordinarie bli sjuk eller ta ledigt, låter ju vettigt...

Sånt här gör mig skitsur!

Nåt annat som gör mig sur också är som nu, när Aftonbladet ska ha en reportageserie om äldrevården, de vinklar bara från den dåliga sidan, VARFÖR?? Det finns ju faktiskt personal som är jätteduktiga på sitt jobb och tar väl hand om de gamla så gott de kan med de resurser som står till buds.

Tex, läste häromdagen om en kille vars pappa är inskriven i hemtjänsten, han var uppgiven på att pappan luktar illa och inte fick hjälp att duscha därför att pappan säger nej, han vill att hemtjänsten går emot pappans vilja och alltså tvingar honom in i duschen!
Men det funkar inte så, det finns nåt som heter personlig integritet och den får inte vi gå emot hur gärna vi än vill!!

Eller vad sägs om en dam som vi har hand om, hon blir mer och mer senil och lägger saker på konstiga ställen, sonen blir arg på henne för det och hon blir jätteledsen och det blir känslomässigt väldigt svårt för oss som åker dit att göra det vi ska och sen tvingas åka ifrån henne för att vi har fler att åka till. Hon bor själv i det stora huset ute på landet där inga grannar syns från hennes hus. Sköterskorna har flera ggr påpekat för sonen att det vore bäst för henne att komma in nånstans där hon har sällskap och kan hållas under uppsikt när hon nu blir sämre och sämre. Men han kan/vill inte, säger att mamma inte vill men kan alltså inte förstå att det är dags att ta över besluten för mamma nu.

Och jag förstår absolut att det inte är lätt att se att mamma blir sämre!
Men vad jag menar här är att vi i hemtjänsten alltså inte kan tvinga fram ett beslut! Så händer kanske det tragiska, mamma är själv och ramlar och skadar sig eller kanske rentav dör, och vems är felet då....
Jo hemtjänstens, som bara tittar på och inget gör.....