This is it

Ska skriva av mig en stund, kommer sen så småningom lägga ner bloggen. Inga positiva tankar här och det finns roligare saker att läsa om än mina problem!
Men har just ingen annanstans att skriva av mig för närvarande och ingen att prata med så det får bli här men ni har ju ett val, läsa eller inte!

Dagarna går och nåt jobb finns inte i sikte, var fyra veckor sen jag jobbade senast! Att hoppa in och jobba tre timmar här och tre timmar där ger inte precis några större pengar i kassan...
Men värst av allt, jag saknar mina arbetskamrater, jag saknar de gamla, jag saknar känslan av att bidra till nåt!

Att känna sig behövd, finns det nåt som kan ersätta det??

Men jag vet ju, med den situationen jag är i så är jag inget annat än en paria i samhället, det har jag förstått för länge sen! Dock behöver jag ju inte få det nerkört i halsen med jämna mellanrum, som sagt, jag vet ju redan om det...
Men jag kan trösta en del med att jag kostar ju inte samhället nåt, jag har ingen a-kassa eller liknande, jag går aldrig till tandläkaren eller doktorn, frågan är om jag finns??

Hur ser en sån här bedrövlig livsstil ut då?
Ja jag går upp tidigt varje morgon, tar med hundarna och åker ner till stallet och släpper ut hästarna, ger de lite extra mat ute och fyller vattenhinkar.
Åker hem och väcker pojkarna, ser till att de äter och kommer iväg till skolan. Sen ska djuren hemma ha sitt, mat och städa kattlådor. Sen brukar jag faktiskt äta lite själv...

Sitter vid datorn nån eller ett par timmar och jobbar undan det ideella.
Dags för hundarna att gå en promenad, sen ut till hästarna och ge de lunch, då brukar jag passa på att mocka och förbereda för kvällen.
Hem och lägga i tvätt, dammsuga och plocka undan.
Joel hämtas vid ett och då får han lite att äta, ibland vill han till kompis men oftast är han hemma.

Sen tuggar timmarna på och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör för att få tiden att gå på em..
Sitter ganska mkt vid datorn och roar mig...

Sen kommer de andra barnen hem, Jessica och jag åker till stallet ibland men ofta åker jag själv, hon har fullt upp med skolan och det är långa dagar för henne.
Ola kommer hem halv fyra och lagar mat och det är tur för barnen för jag HATAR att göra det! Tycker inte om att äta heller så därför äter jag bara frukost tills han kommer hem...
Sen är det kväll, hästarna ska in, djuren hemma ska ha mat igen, sen går alla och lägger sig en efter en, utom jag som sitter uppe, lika bra det för jag sover inte iaf...

Och varför ska jag sova, jag gör ju inget ansträngande på dan, har inga tider att passa...