Ingen idé

Ja det är ingen idé att räkna med att nåt ska gå lätt. Var så taggad på onsdagen i förra veckan, skickade alla till skolan och gick upp till lägenheten för att hämta lådor. Tog ett gäng från källaren och bar upp till bilen, ut på trappan och missar steget!
Trampar så snett så jag kände direkt att det gick åt skogen!

Benet vek sig och jag blev sittande en bra stund innan jag kom upp igen. Tog mig hem och ringde Ola så han fick komma hem, pappa skulle komma och sko hästarna så jag var ju tvungen att ha skjuts till stallet!
Väl där så mockade jag en box, sen fikade vi när pappa var färdig med den första skoningen och när jag skulle resa mig igen så var benet helt kört....

När vi kom hem åkte vi till vårdcentralen, hade faktiskt tänkt vänta tills de hade stängt så att jag kunde åka direkt till akuten, jag anser nämligen genom erfarenhet att vc är bara en passage som man måste igenom för att komma till den riktiga vården!

Dock kunde jag inte vänta då jag vid det laget hade fruktansvärt ont och knät hade antagit storleken av en handboll!!
Jag blev ju naturligtvis remitterad till akuten, där gick det en och en halv timme helt i onödan till att sitta på vc....

Röntgades och där syntes inget, till ortopeden och de konstaterade snart att det gick inte undersöka ordentligt för jag hade så ont och det var alldeles för svullet men de trodde med stor sannolikhet att ledbandet hade skadats samt ev menisken. Knät var fullt av vätska och det bestämdes att jag skulle tappas! Läkaren sa att det gör ont men du får bedövning, eller sa han att du får bedövning men det kommer göra ont...???

Iaf tyckte han att Ola och Joel skulle gå ut för "det här kommer inte bli roligt"!!!!
Jag övervägde att fråga om jag också kunde få gå ut....

Med en puls på 200 minst så fick jag snällt ligga där medans de tog in sina pinoredskap! Har jag sagt hur spruträdd jag är??
Att då ligga där och höra sköterskan säga till läkaren att "den där nålen ska du nog bara dra upp bedövningsvätskan med och sen byta till annan, för den blir för grov att sticka med" Och höra att läkaren överväger att sticka med den första!!

Och vad var bedövningen till för??? Bara att lura mig så jag inte skulle rymma!
Fy farao vad ont det gjorde när de drog ur vätskan ur benet, det önskar jag inte min värsta fiende att bli utsatt för! Och sen lyckades han inte riktigt heller så han fick hämta en annan läkare och göra om det! Jag skrek rakt ut så det var ju bra att inte Joel var med!

Men nu är jag hemma, trodde i min enfald att det skulle gå över fort men icke! Idag, flera dagar senare när jag tycker att det borde vänt så är det värre än nånsin....

Ska ta kaffe nu och lägga mig på soffan, benet är som en mindre trädstam så jag behöver nog vila det lite....